elinmariadahl

Den lilla prinsessans namn blev Estelle Silvia Ewa Mary. Fyra rätt av fyra möjliga. Varför jag tycker det? För att föräldrarna har valt med hjärtat. Precis som man ska göra.

Att ett namn kan uppröra så många. Bara för att barnet ifråga råkar vara kunglig. Det tog en knapp timme innan diskussionerna var igång på diverse forum på internet. ”Stackars flicka, namnet får mig att tänka på chips” slängs det in lite här och där. Men alla de nästan tolv tusen pojkar som heter Felix, dem är det då ingen som tycker synd om. Trots att de har samma namn som en ketchupsort. Eller alla små flickor med namnet Maja, vars namn är slang för en typ av narkotika. Jag misstänker att de som klagar på namnet är de som redan är avigt inställda till monarkin. Man har bestämt sig för att klaga, och tar minsta lilla chans att associera namnet med något korkat. Att prinsessans namn egentligen är en böjning av Stella, som på latin betyder ”stjärna”, det har inte en kotte tänkt på.

Folk, och så kallade ”experter” har också sagt att namnet inte är ett traditionellt, svenskt namn, värdigt en kunglighet (till saken hör att merparten av de med denna åsikt är långt över medelålder). Men för det första: Estelle finns redan i släkten Bernadotte, nämligen Estelle Bernadotte, hustru till Folke Bernadotte som levde mellan 1904 och 1984. För det andra: prinsessan har fått namn efter både sin mormor och farmor, som är en fin gest i sig. Ewa (Eva om vi måste vara petnoga) är dessutom ett oerhört vanligt svenskt namn, med anor långt tillbaka i tiden.

Att överhuvudtaget lägga sig i föräldrarnas val av namn är respektlöst. Nog för att kungahuset bygger på tradition och historia, men vem har sagt att det måste vara gammalmodigt för det? Ska monarkin stå stilla i utvecklingen när resten av världen susar fram i raketfart? I det moderna Sverige har man rätt att själv bestämma vad sitt barn ska heta, även om man råkar ligga inne med titeln kronprinsessa. Jag hoppas verkligen att de som har mage att klaga själva har frågat hela världen vad deras egen unge skulle heta, och rättat sig efter det.
Och erkänn, är det inte lite roligt trots allt, att kungahuset för en gångs skull bjöd på en chock istället för att göra precis det som alla förväntar sig av dem?

Hjälte- ett ganska svårdefinierat ord. Vilka räknas som hjältar och varför? Slår du upp ”hjälte” på wikipedia.se får du följande förklaring: ” Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära”. Men vad är då ett stordåd? Det finns lika många olika svar som det finns människor. Därför är det svårt att konkret förklara vad en hjälte är, men en teori lyder följande.

Det finns vardagshjältar och så finns det riktiga hjältar och självklart bör man skilja på dessa. En vardagshjälte är en person som vid något tillfälle ryckt in i en nödsituation och tagit hand om en påkörd katt, stoppat en pågående misshandel eller rent av räddat livet på en annan människa. De blir hyllade av allmänheten och tar gärna plats i media där de blir omnämnda som hjältar (ibland är det till och med så illa att man kallar fotbollsspelare för hjältar för att de lyckats sätta ett skott i krysset). Och ja, det är fantastiskt av dessa människor att ha ingripit i sådana situationer, men det känns som att vi glömmer bort de som sysslar med sådant varenda dag. Alla brandmän, poliser och vårdpersonal då? Varför hyllas inte dem dagligen? De har trots allt valt att ägna hela sitt liv till att se till att deras medmänniskor mår bra. Det tycker jag är bra mycket mer värt att hyllas för, än att ha lyckats med någon enstaka impulsiv insats.

                                         

Detta är ingen ovanlig rubrik inom fotboll, spelare blir hjältar till höger och vänster, utan att folk egentligen tänker efter vad en hjälte är. Är Zlatan verkligen en hjälte för att han nickade in en boll i mål och därför avgjorde matchen?  Vad har han gjort för mänskligheten förutom spelat underhållande matcher? Inget. Ska vi verkligen sätta ribban för hjältar så lågt? Ska barn uppfostras till att du kan bli en hjälte bara för att du är duktig på något? Bör vi inte istället uppmuntra empati och medkänsla?

Lär istället barnen att man ska ta hand om varandra, hjälpas åt. Förklara för dem att vår välfärd är betydelsefull för att vi ska kunna må bra. För utan förståelse för detta, har vi ingen framtid.

Visste ni att nästan 30% av den mat som folk köper hem åker i soptunnan istället för att konsumeras?
Det blir flera miljoner ton mat varje år.

Ganska sjuka siffror. Men knappast förvånande. Jag mår nästan dåligt när jag sitter i matsalen i skolan och inser vilka mängder mat folk faktiskt slänger. Man lassar upp 4 burgare och 10 potatisar, äter en av varje och sen slänger man resten. Varför? Jo, för att människor, och framförallt ungdomar, i Sverige är så jävla bortskämda med mat att om det inte smakar perfekt så slängs det.

Jag kan förstå till en viss del, jag gillar inte heller all mat och ibland smakar saker absolut inte som man väntat sig. Men, om man nu inte är helt säker på om man kommer att tycka om maten eller inte, varför lägger man upp såna jättemängder på sin tallrik då? Det är ju inte så att man bara får ta en omgång, utan det är helt fritt att gå och ta mer så många gånger man vill. Ta lite grann av varje, smaka, och hämta sen mer av det du gillade.
Så jävla svårt är det inte.

I vår matsal finns det flera skyltar där det med klar och tydlig text står "Ta bara ett glas, så räcker de till alla", och ÄNDÅ så lassar folk sina händer fulla med glas. Varför? För att de är så jäkla lata att de inte orkar resa sig från sin stol och gå och fylla på med dricka när de druckit upp ett glas. Så då tycker de att det är bättre att ösa på med två-tre glas redan från början, trots att disken då inte hinner med utan vissa blir utan glas. Seriöööööst människor, ryck upp er! Lyft på röven och var inte så jävla bekväma av er!

En sak jag låg och tänkte på igår innan jag somnade var hur ett kinesiskt tangentbord ser ut. Jag menar, vi har 28 bokstäver, tio siffror och diverse tecken, och med dessa kan vi bilda oändliga antal meingar. Men kineserna då, som har ett tecken för varje ord, hur funkar det? Man kan ju inte ha ett tangentbord med tusentals tecken på liksom..? Någon som vet?

Varit med älskling hela eftermiddagen. Vi kollade bland annat på den nya serien Värsta pojkvänsakademin. Väldigt underhållande program må jag säga. Kul att se vilka omaka par det finns, vilka slampiga tjejer det finns (syftar på de inhyrda brudarna vars enda uppgift var att locka killarna) och äckliga killar det finns. En av de värre varianterna var en kille som varit otrogen ett flertal gånger.

Alltså, inte så nu men.. hur kan man som tjej stanna kvar hos en sådan kille? En kille som brutit ett förtroende så jävla hårt, och dessutom flera gånger! Otrohet är bland det värsta som finns. Inte bara för att man bryter ett förtroende och totalkraschar tilliten som måste finnas där, det är dessutom rent ut sagt äckligt. Bara tanken på att ens älskade tittat på någon annan som de ser på en själv, gör mig illa till mods. Tänk dig att din pojk/flickvän dragits till någon annan, placerat sin hand i nacken på någon annan och samtidigt låtit sina läppar möta någon annans.

Visst, sen är det ju självklart skillnad på att vara otrogen och vara otrogen. En snabb kyss på fyllan går väl kanske att förlåta med tiden, men att gå så långt som till sex eller till och med en längre "affär", då är det ju bara att skicka ut killen/tjejen med huvudet före, för då är man långt över gränsen. Då älskar man inte sin partner tillräckligt mycket, för gör man det, så får man ett samvete på köpet. Och har man ett sådant, så sviker man inte den man älskar på det viset.

Jag har vänner som varit otrogna mot sina pojk/flickvänner, varefter det sen tagit slut. Jag har ingen aning om hur jag ska hålla mig till den frågan i de sammanhangen. Självklart tycker jag om mina vänner lika mycket ändå och jag vill ju vara där och stötta, men samtidigt tycker jag ju det är så fruktansvärt fel gjort. Och hur lägger man fram "Jag håller på din pojkvän, för du var otrogen ditt jävla svin" på ett snyggt sätt? Tips på det?

Nä, nu måste jag nanna. Men summan av kardemumman: otrohet suger. Någon som har en annan åsikt?