Nimis

Det där med att uppdatera i tid...


I söndags var jag och Frida här! Ja, på Nimis alltså. En dag när vi hälsade på hennes häst på hans bete (och vi hade klättrat/sprungit/vadat runt där ett bra tag) insåg vi att vi behövde ett äventyr. Och äventyr blev det!!

Först och främst hittade vi inte dit. När vi långt om länge var framme vid en parkering var vi under 2 kilometers gångväg osäkra på om vi verkligen var på rätt spår (men det var vi, tjoho!). Därefter klättrade vi i tornen, svajade i torntopparna och turades om att tjuta om hur mycket det blåste. 



Fridas bild, vet inte varför den blev i så dålig kvalitet?

Därefter hände detta..



Japp. Tre meters fall rakt ner på en stenbumling. Ett under att den fortfarande lever över huvud taget.

 
Exakt här stod jag. Detta är sekunderna innan mobilen for ur väskan..



Därefter lurade Frida ut mig på bergsklättring. "Palla den vanliga vägen tillbaka" sa hon och pös iväg. Och jag hängde på. Vet inte om det framgår av bilden men det var brant. Sååå jävla brant. Vid ett tillfälle (när den trädgren jag valde att hålla mig fast i gav efter och for ner bakom mig) hade jag riktig dödsångest. Tårarna de rann och hjärtat satt i halsgropen. Nästa gång är det jag som TAR DEN VANLIGA VÄGEN TILLBAKA!!! Och definitivt inte lyssnar på Frida.

Sen åkte vi och tröstshoppade på Lager157 och därefter åt vi lunch på IKEA. Ganska bra dag ändå!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0